Jag tänkte att jag skulle ha små låttexter som rubriker för jag är så jävla sämst på att komma på något. Denna gång så tänkte jag på Günther som under större delen av mitt liv gett mig styrka och inspiration. Gjorde om texten däremot till frappino istället för sangria så det rimmar inte längre, men jag tänkte att jag kan ju inte skriva något jag inte står bakom. Jag gillar ju inte sangria. Eller snarare vet jag knappt vad det är. Är väl någon alkoholhaltig dryck som förmodligen smakar skit liksom all annan alkohol, typ. Jag bjöd på detta lilla bus för att jag är på bra humör i alla fall. Då får man bjussa lite på sig, även om de som läser nog tycker att jag är dum i huvudet just nu som inte kommit någonvart utan bara babblar om en jävla rubrik.
 
Hiterho.
 
Är påväg hem från en kort visit i Stockholm. Ja, den blev ju lite längre än vad jag tänkte, men det va så länge sedan vi sågs. Kroppen har kliat av brist på social tillvaro. Visst, jag bor inte själv och jag går i skolan, men min bättre hälft jobbar ju och i skolan har jag inte riktigt.. Funnit någon. Det är inte det att jag inte vill och jag tycker alla verkar trevliga, men ibland blir jag så jävla blyg och kantig. Så är det aldrig när jag träffar mina gamla kompisar.
 
Det är som att spola tillbaka klockan till 2013 eller när vi nu tog studenten. Av någon anledning så bultade däremot hjärtat onormalt högljutt då jag ställde mig i rulltrappan för att möta dem. Kände mig ringrostig, även fast jag festade med främlingar för ett tag sen och det gick hur bra som helst (eller ja.. Det kändes som de tyckte det också men trust no one #thuglife). Jag undrar ibland om jag någonsin kommer att kunna infinna mig i en social situation utan att känna hur handflatorna blir fuktiga av svett.
 
Tycker att det är inte nödvändigtvis är en dålig sak att bli lite nervös. Det betyder ju att man bryr sig och vill göra bra ifrån sig, va en god vän eller vad det nu kan vara, så jag hoppas inte folk ser mig som någon socialt missanpassad utböling. Inget illa om dem, men kände att jag var tvungen att klargöra det.
 
Hursomhelst så har det varit en njutbar liten utflykt bortsett från den jäveln som rökte in i bussen. Han stod alltså och rökte vid bussdörren. Yaaay, gratis lungcancer! Generöst av den mannen, han borde få ett diplom eller något.
 
Och sen den där jäveln som gick in i Paulina med sin korv.
Alltså.. En varmkorv. Inte den han eventuellt hade mellan benen då. Men oavsett om det va en maträtt eller en kroppsdel som han viftade med så var det ju ganska opassande beteende. Vem fan viftar med korven som en galning i en folksamling? Sjuk människa. He needs Jesus.
 
Och juste, en till grej. På Espresso House då jag skulle tacka för vår lilla fika så sa jag "tack för idag". Vadå tack för idag? Vem säger ens så i en sådan situation? Kanske är jag som behöver Jesus. Jag är besatt av en demon, JAG ÄR BESATT AV EN DJÄVUL!
 
Yeah yeah yeeeah.. Tack för en fin kväll tjejer och rymdkramar till er andra.
 
P.S. Jag skriver rymdkram för att det låter så jävla fult så jag kan inte låta bli. D.S.

3. MAMA MIA, GIVE ME A FRAPPINO!

01. Allmänt Kommentera
Jag tänkte att jag skulle ha små låttexter som rubriker för jag är så jävla sämst på att komma på något. Denna gång så tänkte jag på Günther som under större delen av mitt liv gett mig styrka och inspiration. Gjorde om texten däremot till frappino istället för sangria så det rimmar inte längre, men jag tänkte att jag kan ju inte skriva något jag inte står bakom. Jag gillar ju inte sangria. Eller snarare vet jag knappt vad det är. Är väl någon alkoholhaltig dryck som förmodligen smakar skit liksom all annan alkohol, typ. Jag bjöd på detta lilla bus för att jag är på bra humör i alla fall. Då får man bjussa lite på sig, även om de som läser nog tycker att jag är dum i huvudet just nu som inte kommit någonvart utan bara babblar om en jävla rubrik.
 
Hiterho.
 
Är påväg hem från en kort visit i Stockholm. Ja, den blev ju lite längre än vad jag tänkte, men det va så länge sedan vi sågs. Kroppen har kliat av brist på social tillvaro. Visst, jag bor inte själv och jag går i skolan, men min bättre hälft jobbar ju och i skolan har jag inte riktigt.. Funnit någon. Det är inte det att jag inte vill och jag tycker alla verkar trevliga, men ibland blir jag så jävla blyg och kantig. Så är det aldrig när jag träffar mina gamla kompisar.
 
Det är som att spola tillbaka klockan till 2013 eller när vi nu tog studenten. Av någon anledning så bultade däremot hjärtat onormalt högljutt då jag ställde mig i rulltrappan för att möta dem. Kände mig ringrostig, även fast jag festade med främlingar för ett tag sen och det gick hur bra som helst (eller ja.. Det kändes som de tyckte det också men trust no one #thuglife). Jag undrar ibland om jag någonsin kommer att kunna infinna mig i en social situation utan att känna hur handflatorna blir fuktiga av svett.
 
Tycker att det är inte nödvändigtvis är en dålig sak att bli lite nervös. Det betyder ju att man bryr sig och vill göra bra ifrån sig, va en god vän eller vad det nu kan vara, så jag hoppas inte folk ser mig som någon socialt missanpassad utböling. Inget illa om dem, men kände att jag var tvungen att klargöra det.
 
Hursomhelst så har det varit en njutbar liten utflykt bortsett från den jäveln som rökte in i bussen. Han stod alltså och rökte vid bussdörren. Yaaay, gratis lungcancer! Generöst av den mannen, han borde få ett diplom eller något.
 
Och sen den där jäveln som gick in i Paulina med sin korv.
Alltså.. En varmkorv. Inte den han eventuellt hade mellan benen då. Men oavsett om det va en maträtt eller en kroppsdel som han viftade med så var det ju ganska opassande beteende. Vem fan viftar med korven som en galning i en folksamling? Sjuk människa. He needs Jesus.
 
Och juste, en till grej. På Espresso House då jag skulle tacka för vår lilla fika så sa jag "tack för idag". Vadå tack för idag? Vem säger ens så i en sådan situation? Kanske är jag som behöver Jesus. Jag är besatt av en demon, JAG ÄR BESATT AV EN DJÄVUL!
 
Yeah yeah yeeeah.. Tack för en fin kväll tjejer och rymdkramar till er andra.
 
P.S. Jag skriver rymdkram för att det låter så jävla fult så jag kan inte låta bli. D.S.
IGEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN!!!!!!!!!

Och jag såg det komma.
 
Här kommer det igen..
 
Jag föddes nådens år 1994. Visste jag hur vädret var då eller om jag hade ansträngt mig nog för att fråga mina föräldrar så kanske jag hade skrivit om det, men det var ju inte det intressanta här. Det intressanta var att ett litet flickebarn föddes, ett litet knyte av kött. Knytet växte såsmåningom upp och lärde sig utöva konsten att gå på toaletten på egen hand. En stor prestation. Den största i knytets liv om jag får säga det själv. Ty det har inte hänt så mycket sedan dess. Nu bor i för sig knytet i en annan stad, mäter 164 centimeter över marken och har levt tillräckligt länge för att räknas som vuxen. Gått från dagis till låg - och mellanstadie till högstadiet till gymnasiet och nu högskola.
 
Det är klart det har hänt en del däremellan. Jag har ju inte levt i något vakuum, men det känns samtidigt ointressant att skriva om. I alla fall just nu. Har alltid älskat att skriva annars, men har en tendens att radera det jag skrivit efter ett tag, till exempel som nu då jag startade upp den här bloggen igen. Jag skrev väldigt aktivt i den här bloggen mellan 2011-2012, men valde sen att ta bort allting. Ville inte ha kvar något gammalt skit som ligger och skaver.
 
Men nu är jag tillbaka i alla fall. Kom och möt mig på vänstra stranden. Eller lyktstolpen klockan 3. Ni väljer själva, så att säga.
 
Välkomna.

2. TUSSILAGO SOM GULD VID DIKESKANTEN. DU SA ATT DU ALDRIG MER VILL SE MIG..

01. Allmänt Kommentera
IGEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN!!!!!!!!!

Och jag såg det komma.
 
Här kommer det igen..
 
Jag föddes nådens år 1994. Visste jag hur vädret var då eller om jag hade ansträngt mig nog för att fråga mina föräldrar så kanske jag hade skrivit om det, men det var ju inte det intressanta här. Det intressanta var att ett litet flickebarn föddes, ett litet knyte av kött. Knytet växte såsmåningom upp och lärde sig utöva konsten att gå på toaletten på egen hand. En stor prestation. Den största i knytets liv om jag får säga det själv. Ty det har inte hänt så mycket sedan dess. Nu bor i för sig knytet i en annan stad, mäter 164 centimeter över marken och har levt tillräckligt länge för att räknas som vuxen. Gått från dagis till låg - och mellanstadie till högstadiet till gymnasiet och nu högskola.
 
Det är klart det har hänt en del däremellan. Jag har ju inte levt i något vakuum, men det känns samtidigt ointressant att skriva om. I alla fall just nu. Har alltid älskat att skriva annars, men har en tendens att radera det jag skrivit efter ett tag, till exempel som nu då jag startade upp den här bloggen igen. Jag skrev väldigt aktivt i den här bloggen mellan 2011-2012, men valde sen att ta bort allting. Ville inte ha kvar något gammalt skit som ligger och skaver.
 
Men nu är jag tillbaka i alla fall. Kom och möt mig på vänstra stranden. Eller lyktstolpen klockan 3. Ni väljer själva, så att säga.
 
Välkomna.