2. TUSSILAGO SOM GULD VID DIKESKANTEN. DU SA ATT DU ALDRIG MER VILL SE MIG..

Kommentera
IGEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN!!!!!!!!!

Och jag såg det komma.
 
Här kommer det igen..
 
Jag föddes nådens år 1994. Visste jag hur vädret var då eller om jag hade ansträngt mig nog för att fråga mina föräldrar så kanske jag hade skrivit om det, men det var ju inte det intressanta här. Det intressanta var att ett litet flickebarn föddes, ett litet knyte av kött. Knytet växte såsmåningom upp och lärde sig utöva konsten att gå på toaletten på egen hand. En stor prestation. Den största i knytets liv om jag får säga det själv. Ty det har inte hänt så mycket sedan dess. Nu bor i för sig knytet i en annan stad, mäter 164 centimeter över marken och har levt tillräckligt länge för att räknas som vuxen. Gått från dagis till låg - och mellanstadie till högstadiet till gymnasiet och nu högskola.
 
Det är klart det har hänt en del däremellan. Jag har ju inte levt i något vakuum, men det känns samtidigt ointressant att skriva om. I alla fall just nu. Har alltid älskat att skriva annars, men har en tendens att radera det jag skrivit efter ett tag, till exempel som nu då jag startade upp den här bloggen igen. Jag skrev väldigt aktivt i den här bloggen mellan 2011-2012, men valde sen att ta bort allting. Ville inte ha kvar något gammalt skit som ligger och skaver.
 
Men nu är jag tillbaka i alla fall. Kom och möt mig på vänstra stranden. Eller lyktstolpen klockan 3. Ni väljer själva, så att säga.
 
Välkomna.